Två enaktare


  Kråkboet

Att hitta manus för en grupp äldre kvinnliga skådespelare är inte lätt. Sådana manus finns inte, har vi funnit efter ett långt sökande i amatörteaterns pjäsbibliotek. Att skriva pjäser som på ett naturligt sätt innehåller många kvinno- roller är inte heller lätt.
“Skriv om ett sjukhem, där finns både kvinnliga patienter och kvinnliga vårdare!” föreslog en god vän. Jamen det blir väl för
dystert? tänkte jag. Men kanske inte... inte om man med den kända Ken Kesey-boken och Jack Nicholson-filmen som förlaga visar vilken styrka som kan finnas där man minst väntar det. Därför hoppas jag att “Kråkboet” ska förmedla inte bara sorg och vemod utan också humor och protestlusta, i en lätt skruvad bild av verkligheten på en vård- avdelning.

Ingela Björck

Teater har alltid något att berätta. Pjäsen Kråkboet berättar om oss ”gamla” i åldringsvården någonstans i Sverige. Det är drama både på scen och i verklighet. Vi försöker göra något gripande – som tar tag i var och en. Med humor, skratt och allvar vill vi sätta guldkant på din tillvaro. Vi vill visa, att vi har kraft även om våra kroppar är skröpliga. Vi vill leva tills vi dör och inte slå oss till ro och låta någon annan ta över. Kan vi nå så långt, att det blir inne att vara gammal? Du som kommer för att se vår pjäs, hoppas vi ska gå hem med tillförsikt (och lite jävlar anamma) och tro på att du kan förändra. Sker detta har vi nått en bit på väg i vårt arbete med Kråkboet.

På scenen

Maria: Ulla Hallström

Sköterskan: Margret Olsson

Anna: Titti Andersson
Bakom scenen

Regi: Annmari Asker

Scenografi och kostym: Mona Book
Mannens röst: Bengt Andreasson Alexandras röst som barn: Josefin Samuelsson

Alexandras röst som vuxen: My Rydén
Inledningsmusik: ”Lilla sparv” komponerad av Jonas Einarsson
Avslutningsmusik: 4:e satsen ur ”Den tredje famnen” komponerad av Björn Larsson

Efter fem år som skådespelare och manusförfattare i Teater Trots, ville jag prova en ny roll – regissörens. Jag skrev en enaktare om den cancersjuka skådespelaren Maria, som valt att dö hemma i sin egen säng. Här återupplever hon sitt liv. Hon går
igenom glädjeämnen och sorger - triumfer och tillkortakommanden.
Det har blivit en föreställning, som förhoppningsvis lockar till både skratt och gråt. Vi har satsat på snabba klipp och spännande teknik. Vi vill att
”Livets trappa” ska vara en fröjd för både öga och öra. Och kanske en tankeväckare?
Tack alla mina fem underbara medarbetare. Jag har njutit av varenda minut. Spelet kan börja! Annmari Asker

Copyright © Alla rättigheter förbehållna