Författarens funderingar

Det hela började med att Gunnel Samuelsson och jag träffades på Clemenstorget för två år sedan, när jag precis flyttat till Lund. Vi hade inte sett varandra på många år. En gång hade vi spelat teater tillsammans, och haft väldigt roligt. Nu var vi pensionärer, pigga, friska och alerta, men lite vilsna i tillvaron.
”Det är trist att vara pensionär”, sa jag. ”Ja, fy sjutton”, sa Gunnel. ”Jag försöker och försöker. Men man kan ju inte gå hur många kurser som helst. Det känns som… konstgjord andning.”
”Man tappar både identitet och status nääär man ääär en glad pensionääär!” sa jag. ”Jag tänker skriva en artikelserie om hur hemskt det är, så att folk kan förbereda sig.” – ”Kan du inte skriva en pjäs om det i stället. Så att vi får nåt att göra!” sa Gunnel.
Vi gick till verket med stort allvar. Vi snickrade ihop en enkät och skickade ut den till ett trettiotal nyblivna pensionärer. Vi spånade idéer, försökte få fram olika ”pensionärstyper”, var och varför de skulle träffas, vilka typiska pensionärsproblem vi skulle ta upp. Så satte jag mig framför datorn och skrev.
Det blev inte alls som jag hade tänkt mig.
Det är ju ofta så – allt blir inte som man tänkt sig. Varken i datorn eller i livet.
Annmari Asker